9

tänk att något så bra kan vara så dåligt.

8

suttit här i 10 minuter nu o bara stirrat, försökt komma på vad jag ska skriva. eller jag vet vad jag vill skriva, men inte hur jag ska skriva det. haha, förvånasvärt många som kollar min blogg:S skriver inte ens något intressant , menmen, inte jag som slösar bort tiden på o läsa skräp : )

jag ska nog försöka ta förnuftet till fånga, och sluta gå på det jag känner , för då blir det såhär, då hamnar jag i sådana här situationer som bara får mig att bli osäker, få ångest , längta efter något onåligt. kanske inte onåligt men något som inte kommer finnas fullt ut, det har ju inte gjort det hittills iaf. jag har tappat hoppet om att det kommer ändras, kan det någonsin bli så som jag vill att det här ska vara? kan det vara något riktigt för en gångs skull?

7

Den senaste tiden har vart helt upponer. Ena sekunden känns allt bra, andra sekunden sitter jag och gråter.. för ingenting. mest har jag låtit det gå ut över mor…  på  något sätt så är jag avundsjuk på henne. allt går bra för henne, hon mår bra  och är lycklig, vilket är hur skönt som helst och jag är jätteglad för det, för att slippa se alla tårar och olycka, men samtidigt så .. jag vet inte vad…  jag blir nästan avundsjuk på henne för att allt går bra för henne, allt går framåt medans allt bara går neråt för mig själv, och det har jag visat genom ilska mot henne även att jag är glad för hennes skull. hon kom o fråga mig häromdan om jag mådde dåligt för jag hela tiden var så sur o bitter mot henne, men jag sa nej.. som alltid annars >< jag hoppas att det bara är nån knasperiod jag går igenom, för det är bra jobbigt att gå runt med ångest hela tiden och känna att gråten är på väg utan att jag ens vet varför.

6

Turn around and smell what you don’t see
Close your eyes … it is so clear
Here’s the mirror, behind there is a screen
On both ways you can get in.
Don’t think twice before you listen to your heart,
Follow the trace for a new start.
What you need and everything you’ll feel
Is just a question of the deal.
In the eye of storm you’ll see a lonely dove
The experience of survival is the key
To the gravity of love.

“O Fortuna velut Luna”

The path of excess leads to the tower of Wisdom

Try to think about it…
That’s the chance to live your life and discover
What it is, what’s the gravity of love

“O Fortuna velut Luna”

Look around just people, can you hear their voice
Find the one who’ll guide you to the limits of your choice.
But if you’re in the eye of storm
Just think of the lonely dove
The experience of survival is the key
To the gravity of love.

“O Fortuna velut Luna”
“O Fortuna velut Luna”

5

om du bara öppnar dina ögon igen, så ska jag visa dig….

4

igår gjorde jag något jag aldrig trodde om mig själv. ett steg framåt, yes : ) jag ska göra allt för att besegra min rädsla.

saknad.

3

Hur kan man tappa orken att andas?

hej, ångest ._. fan, jag vill ha det tbx. jag vill verkligen . o ni får tycka att jag är hur patetisk hur mycket ni vill, jag kanske är skitpatetisk , men så är läget iaf och jag kan inte råför vad jag känner sådeså. fan vad jaghatar sån här alltså ! nu har jag fått tid att verkligen tänka över, och jag vet vad jag verkligen vill, så är det för sent, jag vill inte bara va vän .ibland verkligen ÄLSKAR jag mig själv ._. jag och min jävla käft alltså.

2

jag är så jävla trött på att folk tar alltid tar allt för givet,
jag är så jävla trött på att folk alltid sviker
, bara lurar mig totalt.
jag är så jävla trött på att höra deras ord hela
tiden, dekan aldrig stå för det de säger sen?  jag behöver inte det
här, jag behöver inte må sämre än vad jag redan gör
, men vad fan ska jag göra då? jag har inte så mkt
annat att välja på än att sitta o ta dess jävla skit hela tiden
, om jag inte väljer att vara helt ensam försåss, men vad
har jag då här att göra?

i nästan hela mitt liv har min mamma sagt åt mig
att jag måste våga stå på mig , jag måste våga säga ifrån,
annars kommer folk fortsätta att klampa ner på mig
hela tiden utan att känna skuld alls. jag förstår verkligen
inte vad som är så jävla svårt  för mig att bara ..vara stark och våga tro på mig själv.

1

För det första vill jag bara säga att jag skriver inte här för att bli mer uppmärksammad och inte för att jag vill att någon ska hysa sympati för mig eller något liknande, skulle jag vilja det så skulle jag visa hur jag mår istället och prata om det , men det gör jag inte .Skrivandet är enbart för min egen skull och ingen annans, det här är mitt sätt att själv ” reda ut ” mina problem, tankar och känslor och är ni inte intresserade eller bara sitter där och tycker att jag är patetisk, så är det ingen som tvingar er att fortsätta läsa heller, det här är som sagt för MIN skull.

Alla har vi någon gång, säkert flera gånger , blivit sårade, gått igenom smärtsamma tider, någon gång vart med om att något eller någon sänkt ens självkänsla. Dock trodde jag aldrig att det kunde gå så långt. Det öppnades en väg för mig, den väg jag trodde skulle vara lättare och skydda mig, det visade sig att den vägen bara gjorde mig själv illa, sårade mig själv men jag hittar ingen väg tillbaka. Genom att gå den vägen valde jag att skjuta bort andra eller gömma mig själv, ständigt säger mina tankar mig att om jag säger det här, om jag gör det här, vad det än är, så kommer det vara fel. det kommer vara något fel i det jag säger, även om det så bara är ” hej “, det kommer på något sätt vara fel i hur jag säger det , andra kommer tycka att jag är konstig, dum i huvudet osv. vad jag än gör eller säger. De senaste åren har jag istället valt att antingen inte säga någonting alls, jag har skjutit bort nära och kära, pga att jag inte vågar prata eller vågar riskera att folk ska tycka illa om mig, eller så har jag med ångest tvingat mig själv att prata och det är oehört jobbigt, även om det inte alltid syns.

Jag trodde det skulle bli enklare om jag slutade ge min tillit till andra, jag vet nu att det bara gjorde allt värre, jag har förlorat många pga det, jag förlorade en jag håller kär senast igår, och jag vill men jag vet verkligen inte vad/Hur jag ska göra för att inse att alla inte är likadana, att alla kommer inte såra mig. Mina tankar säger mig att, om jag inte ger min tillit till någon så gör det heller inte lika ont att bli sårad och sviken, varför ska jag riskera att få ont och lida , när jag kan välja den säkra vägen? jag vet nu och jag antar att jag egentligne alltid har vetat men ändå inte vågat tro, att den säkra vägen inte alltid är den bästa. jag har faktiskt sårat mig själv mer, gjort mig själv mer besviken än någon annan gjort, pga jag gjort/gör såhär mot mig själv och mot andra, det är klart att allt det här påverkar andra också, exempelvis igår och många många andra gånger. jag förlorar mig själv och andra, pga att jag inte kan inse fakta.

Jag saknar självkänsla, jag vill ha tillbaka det självförtroende jag en gång hade. Jag vill verkligen kunna tro på att jag kan bli älskad, av både vänner och när det gäller kärlek. Jag kan själv inte förstå VARFÖR någon kan tycka om mig, varför skulle någon annan välja MIG framför andra. När det gäller kärlek t.ex. , så för att på någpt sätt “skydda” mig själv( även att det egentligen bara skadar mig ) , och tbx till det där med att bli sårad, så är det som om jag redan förutbestämt att killen jag håller kär ska såra mig någon gång, när han får sin chans att vara med någon annan, varför i helvete skulle han inte ta den? varför skulle han säga nej, för att han bara vill vara med mig, mig och ingen annan? Jag antar att jag behöver bekräftelse, frågan är ; vad är bekräftelse för mig? vad krävs för att jag ska våga känna mig omtyckt/älskad, våga ge min tillit till någon annan och verkligen vara lycklig för det vi har, istället för att hela tiden tänka att ” det här kommer han göra, det här, det här och det här “, sedan få panik och ångest, gå och grubbla på det ett tag och sedan bara förstöra för mig själv ( och andra ) . Jag tycker att jag borde ha lärt mig efter alla dessa år? Efter alla dessa gånger jag själv har vart orsaken till min och andras olycka.

Jag vill ha allt tillbaka, jag vill ha mitt liv tillbaka och bli den jag var. Jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka till där vägen började, men jag ska göra det. Jag är trött på att leva såhär, jag är trött på att förlora de ja håller kär pga att mina tankar styr allt, det är JAG som ska styra dem. Jag har förstört tillräckligt mycket för mig själv nu och jag mår bara sämre och sämre pga det, jag har ångest och jag skäms för det jag gjort och för hur jag har betett mig. Jag funderar över det många utav mina vänner sagt åt mig att göra i flera flera års tid, men aldrig blivit av , för att jag är så feg och jag känner mig patetisk när jag sitter och berättar för folk hur jag verkligen mår och vad jag känner. Men jag tänker göra vad som krävs, jag tänker inte ha det såhär längre.

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!